Un revoir...
Snart en vecka har gått sedan jag kom hem. Det är fortfarande svårt att fatta. På ett kan jag inte förstå att jag är hemma igen, på riktigt, för att stanna den här gången. Å andra sidan är det som att ingenting har hänt, som att tiden stått stilla. Vilket kanske är bra? Det betyder ju att jag inte har missat så mycket?
Och även om det skulle vara fallet, så känns det som att det var värt det. Det som händer i Nynäsham händer i Nynäshamn varje år. Så jag kan liksom ta igen det ett annat år, om jag nu skulle vilja.
Ja, det är i alla fall min uppfattning. Kanske har jag helt fel. Men en liten tillbakablick på min sista tid i Frankrike.
Avskedet med familjen blev snabbt och smärtfritt. Vi skulle alla upp tidigt på måndagsmorgonen, och helt plötsligt blev det superbråttom och Karina och tjejerna var tvugna att rusa ut genom dörren. Det blev en snabb kram och så var de iväg. Fem minuter stack jag och Eric, han skjutsade mig till tågstationen. Det kanske låter som ett väldigt fjuttigt hej då till en familj man bott med i tio månader, men det var perfekt. Jag hade inte fixat nått långt utdraget kramkalas med känslor svallande i ögonvrån.
Tåget avgick fem minuter efter amkonsten till tågstationen, så även avskedet med Toulouse gick fort. Däremot var själva resan lite seg, 6 timmar tog det. Men så fort jag gick av tåget i Nice stod Ronja där och tog emot mig!
Det var otroligt skönt att ses, att äntligen vara i samma land, samma stad, att kunna prata obehindrat och bara vara.
Veckan spenderades på Nice beach, med sol, bad, coctails, en liten utflykt till Monaco, en annan till Cannes. Mycket mat.. Det var underbart mycket semester!
Här i Monaco, med medelhavet i bakgrunden.
Stranden. Det var stenigt, men jättebra för då slapp man sanden! Vattnet var nästan onödigt varmt, enda trista var en liten lätt attack av brännmaneter en dag...
En av många...
I alla fall, veckan var super och gick därför alldeles för fort.. Ronja tog flyget söndag förmiddag och jag satte mig på tåget mot Aix-en-Provence. De två dagarna där är en historia för sig. Mycket trevligt, kanske lite exhausting avslut men hem kom jag och det var huvudsaken. Jag couch-surfade för första gången och det gick jättebra.
Nu ska jag fortsätta släkt- och vänträffarna, försöker få med ett om dagen i alla fall. Saknar vädret i Frankrike lite, men Sverige duger, helt klart. På återseende!
Och även om det skulle vara fallet, så känns det som att det var värt det. Det som händer i Nynäsham händer i Nynäshamn varje år. Så jag kan liksom ta igen det ett annat år, om jag nu skulle vilja.
Ja, det är i alla fall min uppfattning. Kanske har jag helt fel. Men en liten tillbakablick på min sista tid i Frankrike.
Avskedet med familjen blev snabbt och smärtfritt. Vi skulle alla upp tidigt på måndagsmorgonen, och helt plötsligt blev det superbråttom och Karina och tjejerna var tvugna att rusa ut genom dörren. Det blev en snabb kram och så var de iväg. Fem minuter stack jag och Eric, han skjutsade mig till tågstationen. Det kanske låter som ett väldigt fjuttigt hej då till en familj man bott med i tio månader, men det var perfekt. Jag hade inte fixat nått långt utdraget kramkalas med känslor svallande i ögonvrån.
Tåget avgick fem minuter efter amkonsten till tågstationen, så även avskedet med Toulouse gick fort. Däremot var själva resan lite seg, 6 timmar tog det. Men så fort jag gick av tåget i Nice stod Ronja där och tog emot mig!
Det var otroligt skönt att ses, att äntligen vara i samma land, samma stad, att kunna prata obehindrat och bara vara.
Veckan spenderades på Nice beach, med sol, bad, coctails, en liten utflykt till Monaco, en annan till Cannes. Mycket mat.. Det var underbart mycket semester!
Här i Monaco, med medelhavet i bakgrunden.
Stranden. Det var stenigt, men jättebra för då slapp man sanden! Vattnet var nästan onödigt varmt, enda trista var en liten lätt attack av brännmaneter en dag...
En av många...
I alla fall, veckan var super och gick därför alldeles för fort.. Ronja tog flyget söndag förmiddag och jag satte mig på tåget mot Aix-en-Provence. De två dagarna där är en historia för sig. Mycket trevligt, kanske lite exhausting avslut men hem kom jag och det var huvudsaken. Jag couch-surfade för första gången och det gick jättebra.
Nu ska jag fortsätta släkt- och vänträffarna, försöker få med ett om dagen i alla fall. Saknar vädret i Frankrike lite, men Sverige duger, helt klart. På återseende!
Borta bra men hemma....som vanligt!
Japp, hemkommen sen igår, det var... skönt, men lite underligt ovanligt men ändå som vanligt.
Resan hem var intressant...men hem kom jag och det är huvudsaken. Känner mig inte så motiverad att skriva nån lång utläggning nu, utan det får komma senare. Vill bara säga att Nice var underbart, väldigt trevligt!
A plus, bisous
Au revoir tout le monde...
Nu bär det av, allt förutom laptopen är packat, lite sömn och sen till tågstationen...
De senaste dagarna har varit underbart intensiva, ändå har jag inte kunnat undvika små attacker av "AAAhhh, vill, vill inte" då och då. Det är som att jag verkligen ser fram emot att åka, men får lite panik av det samtidigt. Just nu är det bara som någon slags klump i halsen som vill stanna där och inte låta tårarna komma ut. För avskedet är typ redan gjort, jag kommer att se dem alla imorn bitti men bara som hastigast, SEN ÅKER JAG!
10 och en halv månad, eller vad är det? Har väntat (inte längtat) på den här dagen sedan jag kom. Vetat att den snart skulle komma. Och ja, den kom snart. För snart?
Samtidigt kan jag inte bärga mig till imorgon. Jag får äntligen träffa Ronja!
Den här veckan kommer att bli så himla bra, den har allt man kan önska:
- Sin bästa vän
- Soliga syd-frankrike
- Stranden
- Semester
Och dessutom, det jag kanske har saknat mest de senaste tio månaderna, att få vara själv, vara mig själv, inte "on duty" hela tiden som man faktiskt är som au pair.. För även om familjen jag bott hos är den bästa man kan tänka sig, så kan det aldrig bli riktigt hemma när man bor inneboende. Man blir liksom lite tonåring igen. Jag är SÅ redo att bli vuxen nu, leva själv och bestämma över mig själv. Och det finns inget annat bättre sätt än att inleda det nya med en vecka tillsammans med Ronja!!
Som föresten åker ifrån Sverige om bar några timmar. Vilket betyder att också jag borde sova lite... Får se hur det går. Nu väntar jag bara på att klumpen i halsen ska släppa och låta tårarna ut. Det var SÅ nära när jag gav tjejerna foto-kollagen och kramade om dem. Men jag vet att de kommer. På tåget imorn kanske? Eller på flyget hem?
Okej, nog för nu. Får se om det blir en liten update snart igen. Som vi säger i det här landet,
Au revoir, på återseende!
Just det, en sak till... min packning är 10 kilo för tungt, bara så ni vet. Vilket skulle betyda ca 1600 kr avgift från Ryanair. LOL! Men det löser sig, det gör det alltid...See ya!
35 grader, jag smääälter bort!
Helt sjukt, visst jag gillar värme, men var är stranden/poolen/isvaken?? Och vad gör man när de inte existerar på närmare håll?
VATTENKRIG!! Enda lösningen en dag som denna, och idag var det ändå "bara" 34 grader eller nåt, igår var det tydligen 37 nånting.. Så utomhusdusch blev det, inte vidare svalkande heller faktiskt, men bättre än ingenting. Kan inte fatta att vi har en pool, men inget vatten i den... Så irriterande! Men men, whatever. 5 dagar till stranden i Nice!
Igår var det dags att säga bye bye till Toulouse, vi tog en sista öl vid St Pierre, så himla trevligt, men fortfarande svettigt vid 12-rycket...
Och imorn blir det bye bye till Meike. Vad ska jag gör autan er allihopa?? Kommer bli så himla trist att säga hej då på riktigt, jag vet att vi kommer att ses om mindre än en månad men ändå..
Och idag var förmodligen sista hämtningen på skolorna.. det var svårt att fatta. Vi åt lunch på Mc Donalds med en annan mamma + dotter, samma som vi ska ha födelsedagskalas med på lördag. Väldigt trevligt faktiskt!
Och imorn blir sista jobbdagen. Sista dagen som au pair typ. Men på fredag har jag i alla fall tjejerna för mig själv, sen blir det poolparty och grillparty på lördag och sen packning på söndag...
Vet att jag skriver det om och om igen, men tror att det bara är för att det är så svårt att förstå. Vet inte om det kommer att slå mig när jag sitter på tåget härifrån, eller först på flyget hem. Att jag inte kommer tillbaka. Att jag inte kommer att bo här mera...
Too hard to say goodbye!
Trois cents-et-un jours plus tard...
Över 300 dagar har passerat, och jag börjar ladda för att åka hem. Om två veckor ligger jag på beachen i Nice, garanterat.
Intelligent me som åker hem med Ryanair har redan passerat 15-kilos gränsen i bagage genom att fylla kofferten med tjocktröjor och sånt jag inte kommer behöva de närmsta 13 dagarna. Så när jag träffar Meike på torsdag blir det till att lämpa av lite fler grejer som hon kan ta i bilen. Ingen som känner för att köra ner å hämta mig? Haha nej det blir nog bra, jag har ju Ronja!
Träffade franska-gruppen för sista gången igår, kändes konstigt att gå därifrån och veta att jag antagligen inte kommer tillbaka. Men har lovat att försöka titta förbi om jag kommer och hälsar på nästa år.
Idag har jag nästan gjort klart min lilla present till tjejerna, varsit fotokollage.
Just det, måste berätta om helgen. Jag älskar frankrikes "midsommar"! Ja alltså de firar ingenting på fredagen som i Sverige, men varje år den 21 juni är det "Fête de la musique", världens bästa uppfinning, seriöst. I alla städer i hela landet har man musik överallt, på gatorna. Vi var i Toulouse, det var helt sjukt kul, mer folk än jag någonsin sett, alla var utomhus, och i vartenda gathörn, bokstavligt talat, var det ett band som spelade. Underbart!
Det var allt från hårdrock till samba och kyrkomusiker. Tråkigt nog var det bara jag och Meike där, eftersom Ida har åkt och Priscila fortfarande var bortrest, men vi träffade en "gammal bekant" om man kan säga så efter bara tio månader i ett land, killen jag var på pankaks-middag hos, så vi hände med honom ett tag.
Imorn blir det mycket jobb, sen kanske middag med tjejerna igen. Och så i helgen blir sista helgen i Toulouse, och då kommer Meikes familj hit, sen sista jobb-veckan.
Nu ska tjejerna hämtas på skolan, och så har jag visst lovat glass-köp...
Aaaah c'est fou!!
Om fyra dagar vid den här tiden är Ida i Norge. Fatta!!! Vi tog precis vår sista kvällspromenad i parken, Buhuuu...
Allt är sista
Helgen,
Kaffe på Airbus
Promenaden,
Imorn sista onsdags-slit
Och sista sleepover hos Meike
Torsdag sista lunchen med tjejerna
Fredag SISTA dagen i Frankrike.
För Ida. Inte för mig, jag har fyra veckor att gå. Om fyra veckor precis kommer jag hem till Stockholm. Då e allt över.
Men det är då det. Nu njuter jag av de tre sista veckorna med familjen och tjejerna såklart.
Helgen var underbar, lika bra som de andra på senaste tiden. Började lördagen med engelska lektion som vanligt, en av mina sista. Sen var det raka vägen till Toulouse och mitt livs först riktiga balett!
Det var som tre föreställningar i en, fast av samma grupp. Först en klassisk av Stravinsky, sen en modern och sen dans till nio låtar av Frank Sinatra. Jag var helt förtrollad!
Mamma, pappa, varför tvingade ni mig aldrig att ta balett-klasser? De var helt sjukt duktiga, och så kul att se på. Ska definitivt gå på en föreställning snart igen.
Efter det gick vi och åt middag på en vietnamesisk restaurang, very najs. Sen lite häng i Priscillas lägenhet, besök på Irländsk pub och så dans på nattklubb. Ida hade planerat att stanna ute till 7-rycket, och alla (inkl mig) trodde att jag aldrig skulle fixa det, men inte då. När Ida och Meike ville gå tillbaka runt 4.30 så var jag knappt trött!!
Följde iaf med dem tillbaka, fick en taskig natts (morgons) sömn och spenderade söndagen med att spela kort i en park! Tror vi var upp i 4-5 timmar faktiskt. Skitkul =)
Och tilläggas kan, i lördags var det runt 34 grader varmt!
Anyway, gud idag hände nåt läskigt. Tjejerna var i badet, det var lite rörigt, de skoj-bråkade med varandra som vanligt, och jag gick och svarade i telefonen när det ringde. När jag la på hörde jag hur de skrek nåt enormt från badrummet. Jag rusar in, och båda två är hysteriska. Camilles tårar sprutar och det rinner blod från munnen, hon letade frenetiskt runt i vattnet och skriker "Min tand, min tand, var är min tand, jag vill ha tillbaka min tand!!" Det visar sig att hon hade en tvättlapp i tyg i munnen, och när Amandine drog så drog hon ur hennes tand. En tand som inte ens var lös innan, oc hstackarn trodde att det inte var en mjölktand, så hon fick verkligen panik och ville sätta tillbaka den.
Så man kan väl säga att situationen var lite smått hysterisk. Som tur var så kom Eric hem precis då, så jag slapp ta hand om "efterarbetet" själv..... Jaja, det är kul att det händer nåt iaf :P
Imorn blir det en massa jobb och sedan sleepover hos Meike alltså, och på torsdag städning av huset, för på fredag ska jag följa med Camilles klass på utflykt! Ska bli intressant, de ska till nån slags labyrint, och det blir nog en utmaning eftersom hon går i fransk klass...
Sen kommer det oundvikliga...säga hej då till Ida. Jag är så van vid att träffa henne och Meike nästan varenda dag, det kommer att bli så tomt. Det enda som är bra är att det bara blir typ 5 veckor tills vi ses igen! Nån som har nåt tips om var jag kan ta dem i Stockholm, de har redan varit där förut...
Sovdags, bonne nuit!
10 day left....avec Ida
Kan ni fatta, om 10 ynka dagar sticker Ida härifrån. Hon lämnar oss!!
10 dagar är ingenting, som en lång förkylning eller en vanlig utlandssemester. Men det här har inte varit en semester, det här har varit hemma, vardag. Och nu är det knappt nåt kvar. För att Ida åker betyder också att jag bara har dryga två veckor kvar efteråt. Två veckor, NADA!
För fyra-fem månader sen, hade det inte gjort mig så mycket att åka hem. Då var det grått och trist och kallt, och det hände inte så mycket. Nu är det varmt och skönt och soligt, och jag har en massa att göra. Skulle förmodligen kunna stanna ett par månader till. Det enda jag kan trösta mig med är att när jag lämnar Toulouse, den 6e juli, så har jag något att se fram emot. En dag på tåget och så får jag träffa Ronja igen! Det blir 8 dagars semester med sol, bad och bara njuta. Njuta av Frankrike!
Och är det någonting jag verkligen börjar märka av så är det avsaknaden av min allra allra bästa vän. Egentligen förstår jag inte hur jag har klarat mig utan henne i 9 månader. Visst har vi hållt kontakten, pratat nån timma i veckan, men ändå, det är inte tillräckligt!
Innan jag åkte bodde vi ihop, vi umgicks hela tiden och pratade om allt, ALLT. Det har ju liksom inte funkat det senaste året, en timma i veckan genom ett sprakande Skype räcker inte till för att hinna prata om allt det där vanliga. Visst, vi kan avlägga en liten rapport om veckans händelser, men förut visste jag vad Ronja åt till frukost, fick höra om vilka knäpa kunder hon hade på jobbet, och om innehållet i boken hon läste. Allt sånt har jag missat det här året. Jag hoppas verkligen att det inte har dragit oss ifrån varandra. Jag hoppas, att när vi ses den där måndagen om mindre än fyra veckor, i ett stekande Nice, att allt är som vanligt. För trots att jag haft ett underbart år här, så älskar jag mitt liv i Sverige, och fast att det samtidigt är lite trist, så hoppas jag att allt ska vara som vanligt igen.
Men först ska jag njuta av den lilla tid som är kvar här!
Imorn blir det heldag med barnen + middag med au pair-gänget
Torsdag blir förmodligen franska-kurs, lite bakning och present-fixning och så jobb såklart
Fredag blir... så som fredagar har börjat bli nu, superstressiga. Men har till slut fått ge upp Moulin des Savoirs, jag har helt enkelt inte tid. Det enda som är kvar är engelska lektionen med lill-killen.
Helgen ska bli super! Engelska-lektion på dagen, sen väntar mitt livs första riktiga ballet! Efter det, Idas sista kväll i Toulouse, kinamat och utgång. Big plans!
Nu ska det läsas lite och preppa inför morgondagen med tjejerna...genom lite sömn. Ha det!
Franskt bröllop är... franskt
Är precis hemkommen efter ännu en intressant helg, efter en låååång vecka. Kan hända att jag sackar ihop innan inlägget är klart, men det visar sig. Ska ta det från början:
Måndagen inleddes med lite sömnbrist efter Marseille, upp-packning och så vidare. Helt ok.
Tisdag vid lunchtid kom Karina hem med Amandine, som har blibit sjuk. Yippi. Innebar att jag blev fast i huset, vid strykjärnet/dammsugaren och så vidare.
Onsdag fortsatte jag som hemmafru, mera städning och matlagning, som tur så hade Camille en kompis här så det blev hyfsat lugnt. Sen kom Shavonne, den gamla au pair-en hit! Tjejerna var förstås superglada och jag också såklart, hon är jättetrevlig. Så det blev en sen natt... Lyckades smita ut på en halvtimmes promenad innan middagen, kände att jag behövde lite frisk luft och motion efter en dag inomhus.
På torsdagen var A definitivt frisk, men hon fick stanna hemma ändå. Men eftersom Shavonne var där så kunde jag ändå sticka iväg till franska-kursen, vilket inte är nån hit på torsdagar men nödvändigt, behövde komma ut, å posta lite grejer. Eftermiddagen fortsatte dock med tvätt-vikning och lite goo-tillverkning. För er som liksom jag aldrig har hört talas om "goo" förut, så blandar man maizena-mjöl med vatten och karamellfärg och roar sig med att "gooa" runt med det. Låter helt sjukt men faktiskt förvånande underhållande, majsmjölet gör en jättekonstig konsistens... =)
Torsdag kväll var jag och Shavonne hembjudna till Kathleen, au pair-en innan Shavonne... Lite mkt att hålla reda på, jag vet. Men hon pluggar i Toulouse (eller ja, det är det som är maningen, men lärarna på universitetet har strejkat sen februari) och det var hon och jag som hade ansvaret för barnen på helgens bröllop..
Fredagen innebar som vanligt städning, och numera upphämtning av tjejerna eftersom Karina jobbar längre nu. Det blev en sjukt stressig dag, och varmt som tusan! Klagar inte, men varmt var det.
I fredags kväll åkte vi upp till Pyrenéerna. Meningen var att vi skulle åka runt 8, men vi kom väl iväg runt halvt tio tio. Vilket innebar ännu en sen kväll... Som tur var var resan bara lite mer än en timme. Den lilla byn heter Argein och var underbart vacker! Vi bodde i ett hus precis bredvid festsalen, och det var perfekt för oss, tre våningar! Brudparet är Karinas syster och numera, hennes man, som växte upp i den lilla byn. Utsikten var fantastisk, man såg bergen överallt runt omkring, allt var grönt och skönt =)
Lördagen började lugn, verkade det som, men det ändrades snabbt. Fick diverse uppdrag, tog en dusch och sen fixade lunch till alla. Efteråt skulle hela familjen till fotografering, men eftersom jag och Kathleen hade en hel del å fixa inför kvällens skattjakt så följde vi inte med. Självklart glömde vi att ta nycklarna till huset så när vi kom tillbaka så var vi utelåsta! Och plåtningen visade sig ta nära tre timmar....väldigt segt, och speciellt eftersom jag inte var ombytt och hade alla grejer i huset...Men. Det var ganska lindriga besvär, om man jämför med Kathleens. Stackarn lyckades låsa in sina bilnycklar i bilen!! Så hon fick mer eller mindre panik, bilen var inte hennes och vi befann oss långt från närmsta bilverkstad. Som tur var så kunde hennes snälla pojkvän ta sig upp till oss från Toulouse och bryta sig in i bilen.
I alla fall, när alla till slut kom tillbaka, så fick jag rusa in i huset och kasta på mig min klänning för att hinna se själva bröllopsceremonin. Roligt att se, har ju inte varit på ett bröllop sen jag var liten, om man bortser från en muslimsk bröllopsfest för nåt år sen. Efter det började den så kallade barnpassningen, det var egentligen meningen att jag skulle vara där som gäst, men så blev det inte. Vi åkte iväg till en kyrka i grannbyn, för ännu mera plåtning, och jag fick leka med barnen. När klockan närmade sig sju blev det äntlign dags för apperitifen, vilket var välbehövt för alla törstiga och hungriga barn. Vädret var underbart föresten, väldigt varmt!
Medan de vuxna umgick och drack fördrinkar så tog vi barnen på skattjakt. Det var "bara" elva av dem, men med åldrarna 2-11, vilket gjorde det hela lite komplicerat. Två-åringen krävde antingen min eller Kathleens fulla uppmärksamhet, hela tiden. Vilket lämnade den andra med de resterande 10 barnen. I alla fall, vi lyckades genomföra skattjakten, och jag tror de uppskattade den.
Vid nio var det dags att sätta sig till bords. Menyn var imponerande, kanske lite väl tilltagen. Som alltid så åt barnen supersnabbt, blev uttråkade och började springa runt, så jag och Kathleen hann inte se mycket utav maten, utan fick ränna runt efter dem istället. Vad jag har fått berätta för mig var i alla fall att förrätten bestod av stuvad svamp-knyten och sallad (hann smaka lite, supergott), därefter kom fick med ris, efter det en sorbet, efter det kött med tillbehör, efter det ost och på det, desert. Bisarrt mycket!! Emellan rätterna var det varierande underhållning...vilket innebar att desserten inte serverades förrän 1.30 på natten! Det samma gällde för barnen, helt sjukt! Så barnen droppade av en efter en, men förvånanvärt nog så var de flesta av dem uppe till runt tre på natten. Så efter det, när Camille äntligen somnade vid halv fyra, så kunde jag också gå och lägga mig. För de vuxna fortsatte festen...
Efter några timmars sömn följde jag med Kathleen och Shavonne tillbaka till Toulouse, familjen är fortfarande i Argein. Allt som allt måste jag säga att brölloppet var en beundransvärd tillställning. Har faktiskt inte sett nått liknande i Sverige tror jag, det var så himla mycket av allting. Det hade varit kul att få vara med lite mer som en gäst bara, för nu blev det mest bara väldigt stressigt och rörigt. Var helt slut efteråt!
Förstår om det här inlägget kändes som en hel roman, men ville bara få det nedskrivet, för det här är en händelse jag inte vill glömma!
Nu väntar lite vila innan jag åker in till Toulouse ikväll igen, för ett glas med Stina som åker tillbaka till Stockholm imorn igen.... Tack och hej, leverpastej. Enjoys your week, och
Grattis på mors dag mamsen!
The best road-trip EVER!
Helgen har varit underbar, den slår den förra. Mitt liv leker, det enda jag kan klaga på är att alla inte har det lika bra som jag!
Helgen i stora drag:
Avfärd i fredags eftermiddag, arrival i Montpellier framåt åtta. Slog upp våra MINI MINI tält, käkade middag och hade det allmänt trevligt, lyckades slockna i varmluftsballongen hyfsat tidigt. Vaknade upp runt sju, perfekt temperatur i tältet. Det är precis rätt tid för camping i Frankrike nu!
Packade ihop allt, begav oss towards Marseille, yippi!
Sightseeing i förmiddagssolen, och så en liten färja ut till Frankrikes Alcatraz, ett före detta fängelse i ett ex-chateau på en liten ö utanför stan. Nice med lite svalkande vind i hettan!
Lunch och lite shopping, sen bar det av till Cassis, där campingen låg. Det blev en lååång men trevlig kväll med makaroner och kortspel, och så en rätt skön natts sömn.
Söndagen blev en beach-dag! Hur varmt som helst, och stranden var underbar!
Så det blev lite bränna, vilket betyder brun nu! Eller nja, en början iaf =)
På vägen tillbaka stannade vi och tog ett kvällsdopp, superskönt det med! Hur varmt som helst, trots att den var halv åtta på kvällen.
Tillbaka-turen tog sin lilla tid, vi landade hos Meike vid halv ett, sov några timmar och begav oss till franska-kursen i morse. Trots lite sömnbrist var det jättetrevligt, måndagskurserna är verkligen bra, alla har så intressanta historier att berätta. Men det är bara två gånger kvar! Fatta, två måndagskurser kvar! För Ida blir det bara en. Det är nästan sorgligt.
Men men, att slutet närmar sig betyder ochså början på nåt nytt, nu väntar franskt bröllop, en massa avsked och så en vecka i Nice! Kan inte vänta, om marseille var unerbart, hur bra måste inte Nice vara?!
Grattis mamsen!
Vissa dagar är bara menade att bli bra. Man känner det på sig, redan när man fortfarande ligger i sängen, har precis vaknat. Trots det bara är 16 grader i rummer och man känner förskylningen komma. Som idag. Jag bara känner det på mig, det kommer bli en underbar dag!
Kan det ha nåt att göra med att:
Jag vaknade av solens strålar in i rummet?
Jag somnade vid elva och fick mer än nio timmars sömn?
Jag tar en dusch och när jag precis är påklädd så kommer Amandine med ett fat med en nybakad croissant som också var en av de bästa jag ätit här? (nu förstår jag tricket, man ska köpa "naturel" istället för "beurre", SÅ mkt godare!)
Jag precis har bokat hotell i Nice?
Jag gick en rask promenad i solen?
Eller kanske för att jag snart ska åka in till Toulouse, och sedan hem till Meike för en Sex & the City- och Melodifestivalen-kväll?
Eller är det helt enkelt en kombination av allt det där, plus att det är min mammas födelsedag idag?
Grattis mamsen på födelsedagen, hoppas du får en underbar dag!
Nej, jag har inte drunknat, bara simmat i Medelhavet lite...
Jag menar, om ni undrar vart jag tagit vägen så kan jag bara säga att allt e lugnt, (eller nej), jag har bara inte haft så mkt överflödig tid. Jag har:
- Varit i Perpignan torsd-söndag, med familjen + en till familj (jättetrevlig familj bestående av två pojkar, deras mamma och hennes flickvän, en norsk tjej) Dvs spendat tre hela dygn i ett pyttelitet men perfekt sommarställe 500 meter från stranden, medelhavet! Var lite tveksam på om jag skulle följa med eller inte, jag menar familjen är verkligen super men tio pers i ett hus gjort för 4, i flera dygn... men det gick oväntat bra! Mkt tid på stranden, jag badade för första ggn för i år =) Å så en massa mat och vin för oss vuxna... nejmen det var trevligt, tyvärr inte jättebra väder alla dagar men ändå.
-Sen så har jag skrivet en meterlång lista över grejer som måste göras, klaras av... det kommer lite då och då, och just nu är det en himla massa...en massa biljetter att bokas, presenter att köpas/göras, girlanger att vikas, planering...Men vet ni vad? Idag har jag köpt min hem-biljett! Den 14 juli kommer jag, dvs två månader from nu, på Frankrikes nationaldag. Tajming! Lite synd att missa själva dagen, men men, så är det. Hittade billiga och bra biljetter från Toulon, och flyget går 11.00 och kommer fram runt 14.00. Perfekt! Alternativet var torsdags morgon halv sju från Marseille, och kände inte riktigt för ännu en flygplansnatt...det var ju inte så länge sen sist. Men så är det! Nu är det definitivt!
- Däremot så är det ännu närmare till nästa lilla utflykt. Marseille! Nu är det bara 9 dagar kvar. Tält införskaffade, campingplats återstår. Men snart så!
Har tusen grejer att berätta, bloggar allt för sällan, men måste gå och lägga mej. Tänkte skolka från franskan imorn, men måste va uppe å passa barnen en stund innan skolan imorn så vi får väl se hur det blir med det. Nighty nighty!
Lite pics från förra veckan föresten. Jag, Elisabeth, Ida och Stina. Vilket Scandinaviskt gäng!
Få arslet ur vagnen och gör lite skillnad
Förstår att de flesta av er som läser antingen har väldigt taskig ekonomi eller redan är med och skänker pengar till dittan och dattan, men Röda korset är en skitbra organisation. De hjälper människor i nöd, både i Sverige och utlandet. Det är så himla många som har det så mycket sämre än vi, så istället för att gå å se nån halvtaskig film på bio eller ta den där after-work-ölen eller köpa det där överflödiga linnet, så tänkt till en gång extra och skriv in er på Röda korsets ungdomsförbund. Man behöver inte bli aktiv medlem och man blir ingen hjälte av att göra det, men det kan göra en stor skillnad för den som inte har mat för dagen eller någon att prata med om kvällen. Och om du känner dig för gammal för ett ungdomsförbund så funkar riktiga Röda korset lika fint. Nog om det.
För övrigt så har jag haft en skitbra franskalektion, druckit kaffe, gått en promenad, varit sjukt irriterad på lilltjejen för att två minuter inse hur jäkla mkt jag kommer sakna den här familjen, framför allt tjejerna. Och haft allergi. Fascinerande hur lite grönska kan påverka kroppen så mkt, på så kort tid. Nu vill ögonen vila, men inte jag. Imorn bär det av till IKEA igen!
Gros Bisous
Sommar, sommar, sommar...
...det är dans vid folkets park.. Eller hur det nu går. Det har i alla fall äntligen slagit om helt här och gått och blivit sommar, 23 grader varmt och sol, HELT UNDERBART! Det är nu man förstår hur fantastiskt Frankrike är.
De senaste dagarna har bestått av sol, vänner, slappande och festande, i en bra mix. Rollerblades-åkning med familjen, vin-drickning hos våra "nyfunna" svenska kompisar, lite irländskt umgänge på the Danu, och så en hel dag i solen. Pollen överallt, men det är det värt. Solbrända axlar, loppmarknad och jumna kvällspromenader.
Så man kan väl säga att jag njuter. Av Frankrike, Toulouse, vädret. Nu har det gått 250 dagar. Och jag har bokat min tågbiljett härifrån. Den 6 juli lämnar jag Colomiers för en liten semester i Nice! Nu måste bara flyget bokas, sen e det klart. KLART!
8 månader på dagen och skandinavisk invasion av Toulouse
Japp, som rubriken avslöjar så har det gått 8 månader nu, jag vet det kanske låter lite tjatigt men för mig är det svårt att fatta. Och av nån underlig anledning så har jag börjat springa på svenskar och norskar lite här och där, i Toulouse och Colomiers. När Ronja var här i slutet av september så blev vi ju "stoppade på gatan" av ett par svenska studenter, men förutom det har jag träffat väldigt få landsmän här nere. Men den senaste veckan har det varit fullt av dem!
Förra lördagen tillbringade Ida och Priscila nattens småtimmar med ett gäng norrmän, vilka jag iof inte träffade eftersom min energi tog slut betydligt tidigare, men det var kul för Ida att träffa lite norskar i alla fall.
I måndags derämot träffade jag Annas svenska kompis Emma, på folk-pops-konserten igen, har träffat henne en gång förut men det var i vintras. Inget speciellt men men.
Och så igår var familjens kompis här, som kommer från Norge men har bott här i tio år, och hennes mamma som de bodde hos förra sommaren på Norge-semestern. Hon hette Greta och var supertrevlig, och vi kunde snacka lite svenska/norska med varandra!
Veckans skandinaviska inslag avslutades idag med en fika med två svenska tjejer, varav en är en "kompis kompis" från Stockholm! De ska vara här i några månader, bara för att jobba och snacka lite franska. Väldigt trevliga tjejer =) Inte för att jag känner att jag behöver mer svenska kontakter nu, jag ska ju snart hem, men det är alltid kul.
Så så är det.
Förutom det så kan jag avsluta med att säga att ni har all möjlighet att vara lite skadeglada nu, för det är nämligen varmare och bättre väder i Sverige än här. I torsdags och fredags var det 22 grader och sol, men under helgen har det rört sig runt 11 grader och växlat mellan duggregn och störtskurar. Så himla deppigt.
Tröstar mig med att tänka framåt nån månad, då bara MÅSTE det vara varmt här!
På återseende, bonne nuit!
Skrubbsår och Janssons
Känner mig som barn på nytt,
En lite ovanlig med ändå vanlig onsdag.
åker inlines och får skrubbsår
Lagar mat som aldrig förr,
tre timmars preparation
för fem timmars jobb
Röja frukost
Laga pasta carbonara
Två mellanmål
och så en picnick-middag
Sen blir det marathon
Hämta
Föda
Värma
Föda
Åka buss
Leka scouter
Föda
Åka buss
Avbrott i vardagen!
Tjejerna ska på show
Ledig i förväg
Rollerblades-tur
träna stoppa
Skavsårsdags!
Upp igen, iväg.
Hem och laga mat,
mera mat.
Janssons frestelse med pappas ansjovis!
Och så veg- med sojakött.
Salad till det, alltid sallad.
Fransk dressing
Mumma!
En lite ovanlig med ändå vanlig onsdag.
Men nu kommer värmen! I alla fall för ett par dar. Äntligen.
Planerar för fullt för weekenden i Marseille, ska bli underbart =)
Hade underbart franska-utbyte på Moulin des Savoirs igår, vissa människor är bara genuint fantastiska. Lär mig hela tiden, men något fattas. Måste plugga plugga plugga fransk grammatik... Aaahh varför alla dessa konjugationer??
Mer jobbigt än kul, tyvärr. Borde ta fram boken. Men nej, bara en episod Grey's Anatomy. Sjukhusserier är farliga, beroendeframkallande. Synd att jag har så svårt för blod, annars skulle jag bli läkare.
På återseende,
bisous tout le monde!
