Un revoir...
Snart en vecka har gått sedan jag kom hem. Det är fortfarande svårt att fatta. På ett kan jag inte förstå att jag är hemma igen, på riktigt, för att stanna den här gången. Å andra sidan är det som att ingenting har hänt, som att tiden stått stilla. Vilket kanske är bra? Det betyder ju att jag inte har missat så mycket?
Och även om det skulle vara fallet, så känns det som att det var värt det. Det som händer i Nynäsham händer i Nynäshamn varje år. Så jag kan liksom ta igen det ett annat år, om jag nu skulle vilja.
Ja, det är i alla fall min uppfattning. Kanske har jag helt fel. Men en liten tillbakablick på min sista tid i Frankrike.
Avskedet med familjen blev snabbt och smärtfritt. Vi skulle alla upp tidigt på måndagsmorgonen, och helt plötsligt blev det superbråttom och Karina och tjejerna var tvugna att rusa ut genom dörren. Det blev en snabb kram och så var de iväg. Fem minuter stack jag och Eric, han skjutsade mig till tågstationen. Det kanske låter som ett väldigt fjuttigt hej då till en familj man bott med i tio månader, men det var perfekt. Jag hade inte fixat nått långt utdraget kramkalas med känslor svallande i ögonvrån.
Tåget avgick fem minuter efter amkonsten till tågstationen, så även avskedet med Toulouse gick fort. Däremot var själva resan lite seg, 6 timmar tog det. Men så fort jag gick av tåget i Nice stod Ronja där och tog emot mig!
Det var otroligt skönt att ses, att äntligen vara i samma land, samma stad, att kunna prata obehindrat och bara vara.
Veckan spenderades på Nice beach, med sol, bad, coctails, en liten utflykt till Monaco, en annan till Cannes. Mycket mat.. Det var underbart mycket semester!
Här i Monaco, med medelhavet i bakgrunden.
Stranden. Det var stenigt, men jättebra för då slapp man sanden! Vattnet var nästan onödigt varmt, enda trista var en liten lätt attack av brännmaneter en dag...
En av många...
I alla fall, veckan var super och gick därför alldeles för fort.. Ronja tog flyget söndag förmiddag och jag satte mig på tåget mot Aix-en-Provence. De två dagarna där är en historia för sig. Mycket trevligt, kanske lite exhausting avslut men hem kom jag och det var huvudsaken. Jag couch-surfade för första gången och det gick jättebra.
Nu ska jag fortsätta släkt- och vänträffarna, försöker få med ett om dagen i alla fall. Saknar vädret i Frankrike lite, men Sverige duger, helt klart. På återseende!
Och även om det skulle vara fallet, så känns det som att det var värt det. Det som händer i Nynäsham händer i Nynäshamn varje år. Så jag kan liksom ta igen det ett annat år, om jag nu skulle vilja.
Ja, det är i alla fall min uppfattning. Kanske har jag helt fel. Men en liten tillbakablick på min sista tid i Frankrike.
Avskedet med familjen blev snabbt och smärtfritt. Vi skulle alla upp tidigt på måndagsmorgonen, och helt plötsligt blev det superbråttom och Karina och tjejerna var tvugna att rusa ut genom dörren. Det blev en snabb kram och så var de iväg. Fem minuter stack jag och Eric, han skjutsade mig till tågstationen. Det kanske låter som ett väldigt fjuttigt hej då till en familj man bott med i tio månader, men det var perfekt. Jag hade inte fixat nått långt utdraget kramkalas med känslor svallande i ögonvrån.
Tåget avgick fem minuter efter amkonsten till tågstationen, så även avskedet med Toulouse gick fort. Däremot var själva resan lite seg, 6 timmar tog det. Men så fort jag gick av tåget i Nice stod Ronja där och tog emot mig!
Det var otroligt skönt att ses, att äntligen vara i samma land, samma stad, att kunna prata obehindrat och bara vara.
Veckan spenderades på Nice beach, med sol, bad, coctails, en liten utflykt till Monaco, en annan till Cannes. Mycket mat.. Det var underbart mycket semester!
Här i Monaco, med medelhavet i bakgrunden.
Stranden. Det var stenigt, men jättebra för då slapp man sanden! Vattnet var nästan onödigt varmt, enda trista var en liten lätt attack av brännmaneter en dag...
En av många...
I alla fall, veckan var super och gick därför alldeles för fort.. Ronja tog flyget söndag förmiddag och jag satte mig på tåget mot Aix-en-Provence. De två dagarna där är en historia för sig. Mycket trevligt, kanske lite exhausting avslut men hem kom jag och det var huvudsaken. Jag couch-surfade för första gången och det gick jättebra.
Nu ska jag fortsätta släkt- och vänträffarna, försöker få med ett om dagen i alla fall. Saknar vädret i Frankrike lite, men Sverige duger, helt klart. På återseende!
Kommentarer
Postat av: sötast
det grå och blogga i sverige med faktsikt... :)
Trackback
