Franskt bröllop är... franskt
Är precis hemkommen efter ännu en intressant helg, efter en låååång vecka. Kan hända att jag sackar ihop innan inlägget är klart, men det visar sig. Ska ta det från början:
Måndagen inleddes med lite sömnbrist efter Marseille, upp-packning och så vidare. Helt ok.
Tisdag vid lunchtid kom Karina hem med Amandine, som har blibit sjuk. Yippi. Innebar att jag blev fast i huset, vid strykjärnet/dammsugaren och så vidare.
Onsdag fortsatte jag som hemmafru, mera städning och matlagning, som tur så hade Camille en kompis här så det blev hyfsat lugnt. Sen kom Shavonne, den gamla au pair-en hit! Tjejerna var förstås superglada och jag också såklart, hon är jättetrevlig. Så det blev en sen natt... Lyckades smita ut på en halvtimmes promenad innan middagen, kände att jag behövde lite frisk luft och motion efter en dag inomhus.
På torsdagen var A definitivt frisk, men hon fick stanna hemma ändå. Men eftersom Shavonne var där så kunde jag ändå sticka iväg till franska-kursen, vilket inte är nån hit på torsdagar men nödvändigt, behövde komma ut, å posta lite grejer. Eftermiddagen fortsatte dock med tvätt-vikning och lite goo-tillverkning. För er som liksom jag aldrig har hört talas om "goo" förut, så blandar man maizena-mjöl med vatten och karamellfärg och roar sig med att "gooa" runt med det. Låter helt sjukt men faktiskt förvånande underhållande, majsmjölet gör en jättekonstig konsistens... =)
Torsdag kväll var jag och Shavonne hembjudna till Kathleen, au pair-en innan Shavonne... Lite mkt att hålla reda på, jag vet. Men hon pluggar i Toulouse (eller ja, det är det som är maningen, men lärarna på universitetet har strejkat sen februari) och det var hon och jag som hade ansvaret för barnen på helgens bröllop..
Fredagen innebar som vanligt städning, och numera upphämtning av tjejerna eftersom Karina jobbar längre nu. Det blev en sjukt stressig dag, och varmt som tusan! Klagar inte, men varmt var det.
I fredags kväll åkte vi upp till Pyrenéerna. Meningen var att vi skulle åka runt 8, men vi kom väl iväg runt halvt tio tio. Vilket innebar ännu en sen kväll... Som tur var var resan bara lite mer än en timme. Den lilla byn heter Argein och var underbart vacker! Vi bodde i ett hus precis bredvid festsalen, och det var perfekt för oss, tre våningar! Brudparet är Karinas syster och numera, hennes man, som växte upp i den lilla byn. Utsikten var fantastisk, man såg bergen överallt runt omkring, allt var grönt och skönt =)
Lördagen började lugn, verkade det som, men det ändrades snabbt. Fick diverse uppdrag, tog en dusch och sen fixade lunch till alla. Efteråt skulle hela familjen till fotografering, men eftersom jag och Kathleen hade en hel del å fixa inför kvällens skattjakt så följde vi inte med. Självklart glömde vi att ta nycklarna till huset så när vi kom tillbaka så var vi utelåsta! Och plåtningen visade sig ta nära tre timmar....väldigt segt, och speciellt eftersom jag inte var ombytt och hade alla grejer i huset...Men. Det var ganska lindriga besvär, om man jämför med Kathleens. Stackarn lyckades låsa in sina bilnycklar i bilen!! Så hon fick mer eller mindre panik, bilen var inte hennes och vi befann oss långt från närmsta bilverkstad. Som tur var så kunde hennes snälla pojkvän ta sig upp till oss från Toulouse och bryta sig in i bilen.
I alla fall, när alla till slut kom tillbaka, så fick jag rusa in i huset och kasta på mig min klänning för att hinna se själva bröllopsceremonin. Roligt att se, har ju inte varit på ett bröllop sen jag var liten, om man bortser från en muslimsk bröllopsfest för nåt år sen. Efter det började den så kallade barnpassningen, det var egentligen meningen att jag skulle vara där som gäst, men så blev det inte. Vi åkte iväg till en kyrka i grannbyn, för ännu mera plåtning, och jag fick leka med barnen. När klockan närmade sig sju blev det äntlign dags för apperitifen, vilket var välbehövt för alla törstiga och hungriga barn. Vädret var underbart föresten, väldigt varmt!
Medan de vuxna umgick och drack fördrinkar så tog vi barnen på skattjakt. Det var "bara" elva av dem, men med åldrarna 2-11, vilket gjorde det hela lite komplicerat. Två-åringen krävde antingen min eller Kathleens fulla uppmärksamhet, hela tiden. Vilket lämnade den andra med de resterande 10 barnen. I alla fall, vi lyckades genomföra skattjakten, och jag tror de uppskattade den.
Vid nio var det dags att sätta sig till bords. Menyn var imponerande, kanske lite väl tilltagen. Som alltid så åt barnen supersnabbt, blev uttråkade och började springa runt, så jag och Kathleen hann inte se mycket utav maten, utan fick ränna runt efter dem istället. Vad jag har fått berätta för mig var i alla fall att förrätten bestod av stuvad svamp-knyten och sallad (hann smaka lite, supergott), därefter kom fick med ris, efter det en sorbet, efter det kött med tillbehör, efter det ost och på det, desert. Bisarrt mycket!! Emellan rätterna var det varierande underhållning...vilket innebar att desserten inte serverades förrän 1.30 på natten! Det samma gällde för barnen, helt sjukt! Så barnen droppade av en efter en, men förvånanvärt nog så var de flesta av dem uppe till runt tre på natten. Så efter det, när Camille äntligen somnade vid halv fyra, så kunde jag också gå och lägga mig. För de vuxna fortsatte festen...
Efter några timmars sömn följde jag med Kathleen och Shavonne tillbaka till Toulouse, familjen är fortfarande i Argein. Allt som allt måste jag säga att brölloppet var en beundransvärd tillställning. Har faktiskt inte sett nått liknande i Sverige tror jag, det var så himla mycket av allting. Det hade varit kul att få vara med lite mer som en gäst bara, för nu blev det mest bara väldigt stressigt och rörigt. Var helt slut efteråt!
Förstår om det här inlägget kändes som en hel roman, men ville bara få det nedskrivet, för det här är en händelse jag inte vill glömma!
Nu väntar lite vila innan jag åker in till Toulouse ikväll igen, för ett glas med Stina som åker tillbaka till Stockholm imorn igen.... Tack och hej, leverpastej. Enjoys your week, och
Grattis på mors dag mamsen!
Kommentarer
Trackback
