the WoodBog blog

Intelligent me som åker hem med Ryanair har redan passerat 15-kilos gränsen i bagage genom att fylla kofferten med tjocktröjor och sånt jag inte kommer behöva de närmsta 13 dagarna. Så när jag träffar Meike på torsdag blir det till att lämpa av lite fler grejer som hon kan ta i bilen. Ingen som känner för att köra ner å hämta mig? Haha nej det blir nog bra, jag har ju Ronja!

Träffade franska-gruppen för sista gången igår, kändes konstigt att gå därifrån och veta att jag antagligen inte kommer tillbaka. Men har lovat att försöka titta förbi om jag kommer och hälsar på nästa år. 

Idag har jag nästan gjort klart min lilla present till tjejerna, varsit fotokollage. 

Just det, måste berätta om helgen. Jag älskar frankrikes "midsommar"! Ja alltså de firar ingenting på fredagen som i Sverige, men varje år den 21 juni är det "Fête de la musique", världens bästa uppfinning, seriöst. I alla städer i hela landet har man musik överallt, på gatorna. Vi var i Toulouse, det var helt sjukt kul, mer folk än jag någonsin sett, alla var utomhus, och i vartenda gathörn, bokstavligt talat, var det ett band som spelade. Underbart! 

Det var allt från hårdrock till samba och kyrkomusiker. Tråkigt nog var det bara jag och Meike där, eftersom Ida har åkt och Priscila fortfarande var bortrest, men vi träffade en "gammal bekant" om man kan säga så efter bara tio månader i ett land, killen jag var på pankaks-middag hos, så vi hände med honom ett tag. 

Imorn blir det mycket jobb, sen kanske middag med tjejerna igen. Och så i helgen blir sista helgen i Toulouse, och då kommer Meikes familj hit, sen sista jobb-veckan. 

Nu ska tjejerna hämtas på skolan, och så har jag visst lovat glass-köp...

Allt är sista

Helgen,

Kaffe på Airbus

Promenaden, 

Imorn sista onsdags-slit

Och sista sleepover hos Meike

Torsdag sista lunchen med tjejerna

Fredag SISTA dagen i Frankrike. 

För Ida. Inte för mig, jag har fyra veckor att gå. Om fyra veckor precis kommer jag hem till Stockholm. Då e allt över. 

Men det är då det. Nu njuter jag av de tre sista veckorna med familjen och tjejerna såklart. 

Helgen var underbar, lika bra som de andra på senaste tiden. Började lördagen med engelska lektion som vanligt, en av mina sista. Sen var det raka vägen till Toulouse och mitt livs först riktiga balett! 

Det var som tre föreställningar i en, fast av samma grupp. Först en klassisk av Stravinsky, sen en modern och sen dans till nio låtar av Frank Sinatra. Jag var helt förtrollad!

Mamma, pappa, varför tvingade ni mig aldrig att ta balett-klasser? De var helt sjukt duktiga, och så kul att se på. Ska definitivt gå på en föreställning snart igen. 

Efter det gick vi och åt middag på en vietnamesisk restaurang, very najs. Sen lite häng i Priscillas lägenhet, besök på Irländsk pub och så dans på nattklubb. Ida hade planerat att stanna ute till 7-rycket, och alla (inkl mig) trodde att jag aldrig skulle fixa det, men inte då. När Ida och Meike ville gå tillbaka runt 4.30 så var jag knappt trött!!  

Följde iaf med dem tillbaka, fick en taskig natts (morgons) sömn och spenderade söndagen med att spela kort i en park! Tror vi var upp i 4-5 timmar faktiskt. Skitkul =) 

Och tilläggas kan, i lördags var det runt 34 grader varmt! 

Anyway, gud idag hände nåt läskigt. Tjejerna var i badet, det var lite rörigt, de skoj-bråkade med varandra som vanligt, och jag gick och svarade i telefonen när det ringde. När jag la på hörde jag hur de skrek nåt enormt från badrummet. Jag rusar in, och båda två är hysteriska. Camilles tårar sprutar och det rinner blod från munnen, hon letade frenetiskt runt i vattnet och skriker "Min tand, min tand, var är min tand, jag vill ha tillbaka min tand!!" Det visar sig att hon hade en tvättlapp i tyg i munnen, och när Amandine drog så drog hon ur hennes tand. En tand som inte ens var lös innan, oc hstackarn trodde att det inte var en mjölktand, så hon fick verkligen panik och ville sätta tillbaka den. 

Så man kan väl säga att situationen var lite smått hysterisk. Som tur var så kom Eric hem precis då, så jag slapp ta hand om "efterarbetet" själv..... Jaja, det är kul att det händer nåt iaf :P

Imorn blir det en massa jobb och sedan sleepover hos Meike alltså, och på torsdag städning av huset, för på fredag ska jag följa med Camilles klass på utflykt! Ska bli intressant, de ska till nån slags labyrint, och det blir nog en utmaning eftersom hon går i fransk klass... 

Sen kommer det oundvikliga...säga hej då till Ida. Jag är så van vid att träffa henne och Meike nästan varenda dag, det kommer att bli så tomt. Det enda som är bra är att det bara blir typ 5 veckor tills vi ses igen! Nån som har nåt tips om var jag kan ta dem i Stockholm, de har redan varit där förut... 

Sovdags, bonne nuit!

10 dagar är ingenting, som en lång förkylning eller en vanlig utlandssemester. Men det här har inte varit en semester, det här har varit hemma, vardag. Och nu är det knappt nåt kvar. För att Ida åker betyder också att jag bara har dryga två veckor kvar efteråt. Två veckor, NADA! 

För fyra-fem månader sen, hade det inte gjort mig så mycket att åka hem. Då var det grått och trist och kallt, och det hände inte så mycket. Nu är det varmt och skönt och soligt, och jag har en massa att göra. Skulle förmodligen kunna stanna ett par månader till. Det enda jag kan trösta mig med är att när jag lämnar Toulouse, den 6e juli, så har jag något att se fram emot. En dag på tåget och så får jag träffa Ronja igen! Det blir 8 dagars semester med sol, bad och bara njuta. Njuta av Frankrike! 

Och är det någonting jag verkligen börjar märka av så är det avsaknaden av min allra allra bästa vän. Egentligen förstår jag inte hur jag har klarat mig utan henne i 9 månader. Visst har vi hållt kontakten, pratat nån timma i veckan, men ändå, det är inte tillräckligt! 

Innan jag åkte bodde vi ihop, vi umgicks hela tiden och pratade om allt, ALLT. Det har ju liksom inte funkat det senaste året, en timma i veckan genom ett sprakande Skype räcker inte till för att hinna prata om allt det där vanliga. Visst, vi kan avlägga en liten rapport om veckans händelser, men förut visste jag vad Ronja åt till frukost, fick höra om vilka knäpa kunder hon hade på jobbet, och om innehållet i boken hon läste. Allt sånt har jag missat det här året. Jag hoppas verkligen att det inte har dragit oss ifrån varandra. Jag hoppas, att när vi ses den där måndagen om mindre än fyra veckor, i ett stekande Nice, att allt är som vanligt. För trots att jag haft ett underbart år här, så älskar jag mitt liv i Sverige, och fast att det samtidigt är lite trist, så hoppas jag att allt ska vara som vanligt igen. 

Men först ska jag njuta av den lilla tid som är kvar här!

Imorn blir det heldag med barnen + middag med au pair-gänget

Torsdag blir förmodligen franska-kurs, lite bakning och present-fixning och så jobb såklart

Fredag blir... så som fredagar har börjat bli nu, superstressiga. Men har till slut fått ge upp Moulin des Savoirs, jag har helt enkelt inte tid. Det enda som är kvar är engelska lektionen med lill-killen. 

Helgen ska bli super! Engelska-lektion på dagen, sen väntar mitt livs första riktiga ballet! Efter det, Idas sista kväll i Toulouse, kinamat och utgång. Big plans! 

Nu ska det läsas lite och preppa inför morgondagen med tjejerna...genom lite sömn. Ha det!