6 mois!
C'est exactement 6 mois depuis je suis venu. 6 mois! C'est loin, et c'est très très court. Aaaaaaaahhhhhh!
I alla fall, tillbaka till verkligheten. Veckan har gått fort, vädret har varit underbart, och om ni inte redan har hört det (=P) så ska jag, Meike och Beth till Spanien i helgen! Och jag gör allt annat än det jag borde, packa, reka, förbereda engelskakurs, läsa tre böcker på franska, plugga grammatik (hatar subjonctif, är besviken på hur lite grammatiska termer jag ens hörde talas om i grundskolan) eller bara SOVA. Allt eller bara nåt av det vore bra, kan kanske sträcka mig till att genomföra det sista. Men det här inlägget kändes nödvändigt.
6 MÅNADER, 184 dagar eller ett halvår. För sex månader sen gick jag och la mig i en gästsäng i barnens fasters hus i Bretagne, norra frankrike. Några dagar senare fick jag äntligen se mitt nuvarande hem för första gången. I Colomiers, Midi-Pyrenées.
Och nån vecka senare träffade jag Ida och Meike för första gången.
Älskade Ida, älskade Meike, I LOVE YOU girls!
Igår kom Ida hem från en vecka i Norge, och idag fick vi vår första kaffe på Airbus tillsammans på jättelänge. UNDERBART! Solen sken, vi satt ute för första gången i år, och jag bara insåg hur mycket de betyder för mig.
Utan Ida, utan Meike, skulle jag nog inte vara kvar här. Då hade nog ett halvår räckt. Men tack vara dem, tack vare våra meningslösa men fantastiska gossip-kaffe-rep, alldeles för långa Facebook-trådar om ingenting, IKEA-besök, våra monacos på Cotton Club och bakis-söndagar så stannar jag. För nu kommer våren, på lördag åker vi till Barcelona, förhoppningsvis följer fler road-trips efter det, och sen väntar en lugn mars-månad, en händelserik April (pappa å syrran kommer, sen är det påsk), första doppet i poolen i maj (förhoppningsvis) och sen en hel del underbara dagar i bikini i försommarvärmen!
Vill inte tänka så, men vad ska jag göra utan er i sommar, höst och resten av livet? Jag hoppas och jag vet, att vi ska hälsa på varann så ofta det går, men vi lever trots allt i tre olika länder... Det enda jag kan trösta mig med är att Facebook fortfarande kommer finnas kvar! =P
I alla fall, tillbaka till verkligheten. Veckan har gått fort, vädret har varit underbart, och om ni inte redan har hört det (=P) så ska jag, Meike och Beth till Spanien i helgen! Och jag gör allt annat än det jag borde, packa, reka, förbereda engelskakurs, läsa tre böcker på franska, plugga grammatik (hatar subjonctif, är besviken på hur lite grammatiska termer jag ens hörde talas om i grundskolan) eller bara SOVA. Allt eller bara nåt av det vore bra, kan kanske sträcka mig till att genomföra det sista. Men det här inlägget kändes nödvändigt.
Misstag mig inte kära familj och älskade frysen-vänner i Sverige, jag saknar er jättemycket och längtar efter att få träffa er, och den här resan har verkligen fått mig att inse det, men det här inlägget tillägnas mina fantastiska och underbara vänner Ida och Meike, vad skulle jag göra utan er?
Kommentarer
Trackback
