the WoodBog blog

Vilket skämt, elementen som ser ut som vanliga elektriska element pustar ut en liten ljummen andedräkt då och då, och that's it! Igår kom två nya snubbar hit som jobbar med husuppvärmning för att hjälpa dem, och det verkar verkligen som att de har serious problems... Men hur svårt kan det vara? Tydligen väldigt svårt....särskilt om man bara har englasfönster. Men som sagt var, nu är det lite bättre, säkert 18 grader. Och för er vanliga dödliga kanske det räcker men för er som känner mig så vet ni hur frusen jag är...Natten till igår tror jag att jag sov max en timma itaget. Så inatt var jag utrustad med pyjamas, strumpor, tjocktröja, två tjocka täcken och en yllefilt, och tro det eller ej, jag frös inte! Underbart! Och nu är värmen på, så kanske kan jag skippa tjocktröjan inatt. Det känns lite bylsigt liksom. Nog om det. 

Så hur var helgen? MYCKET! Av allt. I lördags kom allihopa, Olle och Lotta och Siobhan, familjens förra au pair. Hon var super, jättegullig och jag förstår precis varför familjen älskade henne. Problemet är bara att det gör att man får lite prestationsångest själv. Hur ska jag kunna vara lika duktig och omtyckt som hon var? Dessutom är hon 24 år och utbildad lärare. Och kristen, katolik. Men hon berättade att hon kände precis likadant när hon mötte Kathleen, tjejen som var här innan henne. Jag antar att det nästan alltid är så, att barnen kommer ihåg allt det som var bra och det de tyckte om om personen. Förhoppningsis kommer de minnas mej likandant. Och bara dan efter att Siobhan hade åkt och både Amandine och Camille satt i mitt knä och kramades och ville bli kliade på ryggen så kändes det rätt bra igen. 

I alla fall, i lördags så hade vi middag tillsammans och en tjej som var familjens au pair för 5 år sedan, när de bodde i England, kom också hit. Det hela var jättetrevligt och det var kul att prata allihopa. 

I söndags träffade jag Lotta och Olle, och det var jätteskumt att träffa dem här, i Toulouse. Det är som när Ronja var här, två världar som möts. Vi gick omkring i Toulouse och bara umgicks. På kvällen bjöd familjen på äkta fransk middag, med allt vad det innebär. Fördrink med tilltugg, sedan soppa, sallad, huvudrätt, ost och efterrätt. En hel del alltså. Riktigt franskt. Men det var trevligt. 

Måndagen spenderade vi också i Toulouse, det var lite regnigt men vi gick in i stans äldsta kyrka, som också är en av europas äldsta tror jag, och lite annat. På kvällen åt vi på en helt vegetarisk restaurang som jag hade hört skulle vara bra, och det var den. De hade buffé och så klart äter man alldeles för mycket. Men det var också jättetrevligt. "Som tur var", så blev det ett väldigt hastigt avsked eftersom jag var tvungen att springa till sista tåget. Det var skönt att inte behöva dra ut på det. Sen på vägen hem från tåget, när jag gick dyblöt i regnet kom alla känslorna. Jag vet inte, det var underbart att Lotta och Olle kunde komma hit, men det fick mig också att inse hur långt bort jag är ifrån Sverige och hur mycket jag saknar alla, mamma, pappa och resten av familjen. Alla kompisar. Pratade med Ronja och grät en skvätt, sen umgicks jag lite med familjen här, och allt var bra. Varannan sekund trivs jag jättebra och älskar det här livet, varannan sekund saknar jag livet i Sverige och närheten till alla. Det är skumt. Men nu är det "bara" två månader tills jag kommer hem ett tag, och jag kommer förmodligen att längta tillbaka.

Efter familjebesöket har vardagen återkommit, med undantag av att det är skollov nu, som i Sverige fast det är en halv vecka längre. Fasade lite för att behöva vara med barnen dygnet runt, men det har varit okej, riktigt bra faktiskt. Eftersom det har regnat mest hela tiden så har vi målat en massa, lekt och "bakat" suddgum idag. Förutom att de där två systrarnas största hobby är att retas med varandra och mig så har det mesta varit bra. 

Gud det här inlägget blev långt. Så går det när man aldrig updaterar... Föresten, på tal om gud. Hade en väldigt intressant diskussion med Eric igår om abort och homosexualitet, han är nämligen kristen. Ska inte gå in på några detaljer men vi hade ganske skilda åsikter. Och tyvärr har jag lite svårt att förstå hur man kan ha som mål i livet att tillfredställa gud, men det är alltid lika fascinerande och intressant att prata religion. Önskar nästan att jag var religiös.  

Just det, vad jag tänkte på när jag började skriva det här var sommaren. Tittade på lite gamla foton och vi hade så himla trevligt. Kommer ni ihåg? Baba-kvällar, Alf och parkfester? Sommaren är ett minne blott. Här är lite av de bilderna.